”Människor hyllar det som glädje skänker,
och den polska sången gör att alla dansa vill.
Säkert är när jag på saken tänker:
att polsk musik av trä ej blivit till.”
– Georg P. Telemann (1681–1767)
Så skrev Georg Telemann, en av den sena barockens mest framstående tonsättare, och 1704-1708 dessutom kapellmästare hos furst Erdmann II von Promnitz-Sorau, vän till och minister hos August den starke, kung av Polen och kurfurste av Sachsen.
Telemann arbetade för furst Erdmann i Sorau och Pless (idag har städerna de polska namnen Żary och Pszczyna) och åtföljde honom på många resor. Han besökte Polen (däribland Kraków och Warszawa), Mähren och den österrikiska delen av Schlesien. Han blev förtjust i den polska musikens ”barbariska skönhet”.
”Det är svårt att föreställa sig vilka fantastiska idéer dessa säckpipeblåsare och fiolspelmän har, när de börjar fantisera under pauser i dansen. Den uppmärksamme skulle på 8 dagar kunna förse sig med idéer för hela livet. Kort sagt, i denna musik finns verkligt mycket gott om man bara kan dra nytta av det på rätt sätt. I denna stil skrev jag senare flera stora konserter och triostycken, som jag klädde i italienska kläder med föränderliga adagi och allegri.” skrev han.
I sin ”Självbiografi” beskriver Telemann de fiol- och säckpipekapell som spelade till dans på de polska värdshusen. Frukten av de erfarenheter han samlade under denna tid är hans många kompositioner i polsk stil. De verk vi framför kommer från en samling av 31 polska danser (Danses Polonaises) som återfanns i Rostock 1987.
Värd att lägga märke till är en mazurek baserad på Passacagliabas, som var populär vid denna tid. Bland de övriga danserna finns former som fungerar än idag: oberek, kujawiak, wiwat och olika slags chodzony.
På ett annat ställe skriver Telemann om de fyra musikstilar som förekom i Europa. Vid sidan av de allmänt erkända stilarna, den italienska, franska och tyska, nämner han som likvärdig den polska stilen. Tonsättarens berömmelse beror till stor del på hans skickliga tillämpning av just denna stil och på hans stora melodiska fantasi, vilken växte fram på grundval av flera olika inspirationskällor som ofta var oåtkomliga för hans konkurrenter.